Till minne av Hjalmar Petrini

Jag sitter och läser igenom alla inlägg som skrivits till minne av Hjalmar. Tårarna rinner sakta ner för min kind. Han var en sån fin kille som spred en oerhörd värme omkring sig. Jag har svårt att förstå att han är borta.

Gone

Jag var inte på hans begravning men jag har fått höra om den i efterhand. Tydligen var det så fullt av folk att vissa fick stå utanför och det har inte alls svårt att föreställa mig. Hjalmar var älskad av alla. Inte hatad av någon. För hur kan man hata en människa som honom? Så oerhört varm, kärleksfull och rolig som han var.

Love

"Things are meant to be this way" sjunger de ur mina högtalare. "Don't think death wont come and get you" fortsätter de. Det är för sant egentligen. De kom för att hämta dig. Tidigare än vad du förtjänade egentligen men det var ditt eget val. Varför kommer jag aldrig få veta för du är redan där, på andra sidan. Du är där, precis som mina föräldrar är. Du kan väl säga hej till dem och berätta att jag saknar dig. Precis som vi alla saknar dig Hjalmar.

Tell them hi

Man undrar om du vet vilken oerhörd saknad du lämnat efter dig. Om du hade vetat hur saknad du hade blivit hade du kanske inte gjort det. Undra vad det säger egentligen. Att vi människor är för dåliga på att visa vad vi tycker om varandra. Vi visar alldeles för lite uppskattning egentligen. Du har lärt mig något Hjalmar. Även om du inte finns ibland oss är vi många som tänker på dig och lär oss något av dig. Varje dag.

We miss you