Det är inte lätt att vara journalist alla gånger. Många gånger får man höra att man inte kan skriva eller att det ser ut som att det är skrivet av en 5-åring. Fine, alla får ha en åsikt och det är deras. Jag delar den däremot inte. Om jag gjort det hade jag dömt min egen karriär till döden.
Death
Det har blivit en del kommentarer om vissa av mina artiklar idag. Hur människor tolkar, tycker det är skrivet och undrar vem fan som säger vad. Jag skulle kunna lägga upp tio olika versioner av en och samma text och människor skulle fortfarande tolka det på sitt eget sätt. Det är strunt samma vad jag skulle ändra i det. Alltid någon som vill "sätta dit" skribenten.
They are after me
Jag vill påpeka det roliga i dessa kommentarer. Det finns alltid två sidor. De som är emot skribenten, de hörs mest. Sedan är det deras fiende. De som är på skribentens sida och vilt hugger tillbaka. Synd bara att dessa personer är de som hörs minst. Den andra roliga punkten i detta är att kommentarerna från hatarna oftast är rätt hjärndöda. Problemet är att de själva inte inser det.
Tar jag illa vid mig av kritiken? Inte särskilt. Istället läser jag det igen och skrattar sedan högt för mig själv.
Comment me please
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar