Ibland känns det som att allting går käpprakt åt helvete. Som att det inte finns något sätt att lösa det på. När det känns som att valmöjligheterna har tagit slut. Då dyker det upp något. Av en slump mailar du lite personer och vips så har du nya valmöjligheter. Vägar som inte leder käpprakt åt helvete.
Hell
Varje gång jag tror att jag kommer stå på botten och inte kunna komma upp så dyker det upp något. En dörr som sakta öppnas upp på glänt. För mig. En möjlighet som gör att jag klarar mig. Ibland undrar jag om jag bara har en ruskig tur eller om det är något annat.
Something else
Ibland vill jag tro att det är mina föräldrar som hjälper mig. Att de påverkar mig och andra människor så dessa möjligheter kan bli verklighet. Göra att jag slipper botten. Tanken gör mig glad. Lite lycklig på ett sätt. För att förstå måste man nog själv förlorat någon. Det har jag tyvärr gjort. Alldeles för många gånger.
To many times
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Saker har emellanåt en mening. Tråkiga ting som av någon underlig anledning leder till något annat. Inte nödvändigtvis bättre, bara något annat. Kanske har allt en mening, kanske är det förutbestämt. Men det är en fin tanke att tänka att de man älskar / har älskat samt att de som älskar / har älskat en tänker på en och att det verkligen får en att växa, att hitta rätt. Man har någon bakom sig. Man har någons axel att luta sig emot. Man känner värmen och stöttningen... Även om den ibland bara kommer förbi som en vind... eller skugga..
Skicka en kommentar