Jag andas in

Jag tittar ut genom fönstret i min etta som ligger på tredje våningen rätt centralt i Skara. Regnet faller mot marken och sanden på lekplatsen blir tung och inte sådär lätt som den brukar vara. Åt alla håll jag kan se så finns det hus. Varma, vanliga, säkra, svensson, fucking hus. Om jag ska vara ärlig är jag trött på det.

Sand

Mina ögon ser precis det jag skrev. Mitt sinne ser på bilder från Saigon istället. Hur det kan se ut när jag tittar ut genom ett fönster där. Jag har aldrig varit varken där eller i Vietnam. Så bilderna jag ser är sånt jag sett på tv, tidningar, internet och andra platser. Bilderna gör mig glad och jag andas in luften och drömmer mig bort. Det är luft från Saigon jag andas in. Inte luft från Skara som ligger i Västergötland, Sverige.

Im from schveeden.

Jag ser mig omkring i min lägenhet. Framför mig har jag en 22" skärm, snett bakom mig till vänster har jag en 120 cm bred säng med sex kuddar och två täcken. Till höger om mig har jag en soffa med schäslong och några meter framför den står min tv och mitt hemmabiosystem. Vad är de här sakerna om de inte betyder något för mig? Ett sätt att fylla ett tomrum som inte går att fylla. Äventyrslustan tar över men ännu har jag inte bestämt mig för vad jag ska göra. Kanske är det luften från Saigons regntäckta gator jag drar in i mina lungor i höst. Kanske är det bara luft från Borås högskolas ventilationssystem. Även om jag på sätt och vis hoppas på Saigon.

Breath air