Fortfarande är det många i min närhet som inte vet att jag ska flytta. När de får veta blir den naturliga frågan självklart vart. Jag rycker på axlarna som säger att jag inget vet och en förvånad min möter mitt ansikte. Nästan alla ställer sig oförstående till det jag ska göra och förstår inte hur jag i hela världen kan göra detta.
Moving
De lever fast i sina rutiner och slentrian. Svensson-livet duger gott åt dem och jag säger inte att det är fel. Alla är vi olika och jag är den som ständigt vill iväg och de är de som vill stanna kvar. Det är olika saker som är viktiga för oss och jag accepterar det. Synd bara att det jag ska göra möts med sån skepsis.
Skepsis
Jag är en drömmare och det kommer jag aldrig komma ifrån. Kommer nog alltid att vara det och mitt liv anpassas förmodligen därefter. Kanske lugnar jag ner mig när jag blir stor men det är inget man ska ta för givet.
For granted
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar