Stråla

Jag vet inte vad jag ska göra och det är som att en rostig kniv sitter mellan skulderbladen och jag omöjligt kan nå den. Såret är infekterat och kommer ta lång tid att läka. Ungefär så lång tid det tar för utarmat uran att sluta stråla. I tristessen och osäkerheten förtvinar min hjärna till ett russin, men med några fler hjärnceller.

Knife

Jag är ingen soldat utan känslor. Som kan mörda och våldta utan att känna något. Mitt sinne är tungt som en bärande tegelsten i mitten av en gigantisk vägg. Som om jag vore en fjäder under ett berg. Det går inte att bära som en väska på axeln eller en hatt på ditt huvud. Det kräver mer. Tanken att flytta berg och och vara som en Jesus som delar hav. En Noah som bygger en ark för världens djur.

Murderer