Jag fick ett samtal idag, ett samtal som man kan säga var orsaken till min oro. Min oro som fick mig att spy, att må dåligt. Den oron kan jag släppa nu....tror jag. Det verkade så på personen som pratade i alla fall. Jag får ju ett slutgiltigt resultat senare idag sa den kvinnliga rösten till mig. Varför kunde inte hon bara säga det för? Varför ringa överhuvudtaget om inte hon kunde säga något rakt ut? Eller förberedde hon mig på chocken? Vilken chock?
Bara frågor, inga svar!
Det finns saker man bara ska låta bli. Jag har svårt att låta dem vara. Att bara låta dem bero. Jag är en grubblare, jag analyserar och metaanalyserar allting jag är med om. Det är mitt sätt att tänka. Mitt sätt att försöka förstå. Det är inte rätt, det är fel. Jag vet om det men gör det ändå. Det är såna saker som förstör för mig. Jag har sett det tidigare men inte velat inse det. Jag fick det inpräntat igår. Huggen i den hårdaste sten. Som sedan slogs i mitt ansikte så jag verkligen skulle förstå. Smärtan var oerhörd men det var kanske då jag kom till insikt. Detta var fel, jag kanske behövde smällen för att förstå? Jag tror jag förstod innan också men förnekade det.
Metaanalyser är bra att ha
Jag rör fingrarna snabbt upp och ner över tangenterna. Jag trycker inte in någon tangent men jag drar fingrarna över dem. Ett sätt att bara vara. Ett sätt att uttrycka ovetande.
Jag drar fingrarna lite till, i hopp om att hitta rätt.
Catch u later!
Dytte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar