fnissar som en liten skolflicka som skvallrar med sina tjejkompisar om den där söta killen. Ungefär så fnissar min kompis när han pratar med en tjej från en helt annan del av Sverige. När han säger hej då med den där mjuka honungslena stämman som han i alla fall försöker få när han säger hej då. Han får en stjärna i kanten för att han försöker. Han är på väg dit nu den lille spjuvern, till henne alltså, ska sova där tills imorgon. Ska åka drygt 28mil för att ta sig dit också. Det är också en sträcka.
Is there any love in the air?
Catch u later!
Dytte
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ler, ja det är då konstigt hur man förändras utan att tänka på det. För som vän låter det allt lite småfånigt, men ack så sött. hihi.
Skicka en kommentar