Jag sitter och funderar lite. Satt och pratade med en tjej igår. Hon fick mig att minnas saker som jag varit med om. Hon påminde mig om vart jag kommer ifrån och vad mina mål i livet är. Hon är i samma sits som jag var för ungefär 2år sedan. Bor fortfarande hemma och har en mamma som är obotligt sjuk i cancer. Hon berättade saker för mig som bara en person som har varit med om detta kan berätta. Känslan i orden går inte att beskriva. Dem skär i mig som om dem vore knivar. Det är dock inte blod som kommer från dess sår, det är tårar.
Like knifes making me bleed
Jag har flera gånger önskat att jag hade kunnat ta all min mammas smärta och min pappas smärta när dem var sjuka i cancer. Om jag hade fått bestämma hade jag offrat mitt liv för att dem två skulle få leva vidare. Jag önskar att jag kunde ta all smärta alla cancersjuka har istället för dem. Offrat mig för deras skull för, att dem ska slippa lida i denna helvetiska sjukdom.
Take me
Jag kan inte det dock, långt ifrån. Inte ens nära, inte ens lite. Jag kan inte ta bort någon smärta för dem överhuvudtaget. Jag kan bara be om styrka till dessa människor. Dem som genomlider något jag aldrig önskat skulle existera. En sjukdom som numera känns lika vanlig som en förkylning. Vad är det för sjuk värld vi lever i?
Sick sick world
Jag hoppas med min bok(om den någonsin blir klar och om den blir utgiven) kunna förändra associationerna med ordet cancer. Få människor att förstå hur svår sjukdomen egentligen är. Få ett barns/ungdoms berättelse om hur det verkligen är att se den personen man älskar mest i hela livet tyna bort framför ens ögon. Få dem att förstå hur viktig forskningen kring denna sjukdom är.
Important
Få dem att förstå hur hela ens liv kan rasa samman och aldrig byggas upp igen på bara en sekund. Sekunden det tar för läkaren att säga att man har cancer. En bråkdels sekund för informationen att nå hjärnan och en bråkdels sekund för att sätta sig ner, sätta handen framför munnen och ännu en bråkdels sekund för att brista ut i tårar. Ens liv är förstört tillsammans med kanske 20liv till. 20liv som sätter sin tillit till denna person. Någon som alltid funnits där. Någon som nu kommer att försvinna ur deras liv på ett sätt ingen kunnat förutspå.
En sekund är allt som krävs för att ödelägga en människas liv
Catch u later!
Dytte
torsdag, augusti 31, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar