Detta är fortsättningen på "Samtal om kärlek del1". Jag är fortfarande bokstaven J och min kompis bokstaven A. Enjoy
A: Precis, att ha bråk gör det mer spännande.
J: Varför bråkar man med personen då? Du är rädd att förlora dem?
A: För att man måste bråka.
J: Måste man?
A: Människor försöker hålla inne så mycket, vi ska ju vara perfekta hela tiden. Ha ett bra jobb, bra vänner, ha fina fester och träffa den rätta. Detta leder till att man bygger upp en fasad.....inte lögner.....men illusioner. Efter ett tag klarar inte vårt psyke det och de människor som står en närmast råkar ut för konsekvenserna av det. Att bråka lättar på trycket. Dessutom öppnar det upp dörrar för en diskussion. Om man har tur!
J: Om man bråkar och blir ovänner då? Vad skulle det tjäna för nytta då? Då kommer det ju inget bra av att man lättar på trycket.
A: När vi skapar denna fasad stänger vi inne oss själva. Tjejer ska ha rakade ben, ha stora bröst och vara grymt snygga i allmänhet....tror vi i alla fall. Därför går vi och försöker hålla in magen, rakar benen var femte minut och sprutar in silikon. Därefter blir vi sura på männen för det inte blir nöjda ändå. Vi fattar inte att killar gillar oss i alla fall. Därför kan ett bråk leda till att man pratar om saker. Man reder ut sina problem.
A: Bråk är en del av livet. Det har förmodligen alltid funnits. Dock är den moderna människan sån att varje litet bakslag leder till stora handlingar. Litet bråk->Skilsmässa
J: Vi överreagerar alltså?
A: Att bli ovänner för en stund betyder inte att det är för alltid. Det är bara svälja sin stolthet och gå vidare. Att vara ovänner betyder inte att man hatar varandra. Föräldrar och barn bråkar hela tiden men man älskar varandra lika mycket för det. Syskon bråkar men fortfarande så älskar dem varandra även om det är svårt att se. Varför kan inte kärlekspar förstå att kärleken finns där, även om den inte syns just för stunden.
A: Att bråka kan ofta vara en del av kärleken, man kan älska någon så mycket att man bråkar. Precis som du sa för att som du sa, man är rädd att förlora personen man älskar. Eller så tycker man inte själv att man får den kärlek man vill ha.
Andra och sista delen om detta samtal. Får se om det kommer mer samtal men just för tillfället var detta slutet på diskussionen.
Catch u later!
Dytte
söndag, augusti 13, 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag förstår båda sidor.
Är nog ganska konflikträdd i verkligheten, men säger gärna min åsikt om det är något jag inte kan hålla med om etc.
Om det är viktigt i sammanhanget vill säga, annars håller jag förmodligen en låg profil, fast om någon försöker få mig att ändra åsikt.. då du..
Kan man hålla den där perfekta medelvägen, och kan kompromissa och lyssna då kan man få bråka lite kanske.. för att säga sin sak är bättre i smådoser än allt på en gång, för då kanske det inte går att lappa ihop? Eller?
Skicka en kommentar