Dem tomma orden

Jag sitter här i min säng med min laptop i knät och försöker få ordning på mitt huvud. Det är just nu inte bara tankar som svävar omkring där inne utan det är något annat också. Något som gör att jag mår illa, att jag blir yr.

Dizzzzzzzieeee

Har ni tänkt på det, att man säger "Jag älskar dig"? Till den personen man älskar. Har ni tänkt på det? Tillåt mig att fnissa som en liten skolflicka nu när jag säger, men sa inte du det till ditt ex också? Att du älskade han/henne? Vad hände med den kärleken? Ni kanske lovade att det alltid skulle vara ni två, att ni sa "nä jag lämnar dig aldrig"! Vad hände med dem orden? Gick det löftet vidare till din nuvarande partner?

Vad hände?

Vad var det som hände på vägen? Vart försvann dem där orden? Dem där tomma orden. Dem som egentligen inte betydde något alls utan som du bara sa för att vara snäll. Var det så? Nä, jag tror inte det var så. Inte ens i närheten. Jag tror du menade precis varenda ord du sa. Jag bara undrar, vad hände sen? Jag har blivit uppfostrad så att man inte ska svika ett löfte(Jag vet jag sviker också, schhh) utan hålla det man har lovat. Oavsett vad det är, fungerar inte det så i kärleken också? Att det löfte man säger där bryter man? Det funkar inte så. Det heter väl tills döden skiljer oss åt? Eller minns jag bara fel? Drömde jag det?

Tills döden skiljer oss åt, eller tills vi hittar någon bättre!

Jag är helt säker på att det står så och att dem säger precis så där när dem viger människor, inför Gud också. Hallå? Svika ett löfte inför Gud och hela församlingen? Har det inte gått lite för långt då? Varför lova en massa saker man inte kan hålla? Varför ska man göra det? Då kan man väl egentligen bara säga något i stil med "Tills kärleken svalnar" eller?

Svär ni inför Gud att älska varandra tills kärleken svalnar? JA

Det finns säkert människor som har lovat jättemånga evig kärlek och att jag kommer alltid vara dig trogen. Jaja och vad hände sen? Ja, då helt plötsligt vänsterprasslar personen ifråga med din bästa vän eller kanske din granne, skaffar barn och flyttar ut från er lägenhet som ni skaffade för er kärleks skull. Så ni skulle kunna bo ihop, älska varandra lite till. Det var bara tomma löften.

Var realist, det är alla andra singlar.

Varför inte då vara ärliga från början? Säg att vi ser hur långt det håller och vi ska försöka hålla ihop. Låter inte det lika romantiskt? Nä, jag kan tänka mig det. Du vill alltid veta något säkert. Därför vill du ha ett "löfte" om evig kärlek och att han/hon alltid kommer vara dig trogen. Allt för att du ska bli glad för stunden, för att sen när personen ifråga slutar älska dig eller du honom/henne så är allt ett enda stort helvete. Den man trodde man älskade, "hatar" man nu över allt annat på denna jord. Anser att det är den största idioten som vandrat på denna jord. Du förstår inte hur du ens kunde bli ihop med personen ifråga. Vad såg du egentligen i honom/henne? Det är som bortblåst. Det är rätt sjukt egentligen, hur allt kan förändras på en hundradels sekund.

Så levde dem lyckliga i alla sina dagar, med skilsmässa och underhåll från pappa!

Catch u later!
Dytte