En dans?

Där står jag på livets dansgolv och plötsligt står hon där precis framför mig.

Där står hon nu framför mig, bjuder upp mig till dans och berusad av hennes kropp kan jag inget annat än att svara ja.

Kvinnan tar mig på en danstur utan dess like. Vi dansar så försiktigt att vi bara nuddar, försöker vara lugn och fin bland blommor och surrande bin. Som en sketch ur fantasin där rullar vi runt bland dina mjuka kuddar. Därifrån ingenstans lyser månen upp vår kärleksdans så det finns en smärre chans att vi förenas i din blomsterkrans.

Det är så livet är med er kvinnor.

Jag trollbinds av er skönhet.
Jag njuter av er mjuka och känsliga beröring.
Jag njuter av ert sällskap.
Jag skrattar med er.
Jag går in i lyktstolpar då jag bokstavligt talat förblindas av er skönhet.

Ni för mig att gå genom eld och vatten för att nå er.
Ni är speciella för mig.
Ni har en speciell plats i mitt hjärta.

Men samtidigt som ni är och gör allt detta med mig gör ni mig även mycket fundersam och ibland t o m ledsen. Ni kan krossa min sagovärld lika snabbt som ni byggt upp den. Ni bara säger "fel" ord. Jag försöker vara så försiktig jag bara kan i mina danssteg så jag ej trampar er på tårna och gör er ledsna.

En dans med er kvinnor kan vara så skön.
Men det är en dans med svåra steg.

Men jag älskar er ändå, jag får helt enkelt lära mig de där stegen.

Catch u later!
Dytte