Så var det dags...

Vadå kass? Vadå skit? Nä jag vet inte alls vad du pratar om...

Födelsedag, Jul och Nyår knackar på dörren....det är för jävligt. Första gången jag "firar" utan mina föräldrar. Saknar dem så oerhört! Anledningen till "" är att det inte känns som något att fira längre. Hårt men sant! Förlåt Elin men jag har andra förutsättningar än dig.

Jag mår ärligt talat skit!

Underkänd på tentan, 1poäng ifrån. Sur? nä vi säger så, Ledsen? Ja faktiskt..

Skolan känns sådär också. Vinterns mörker sveper sig kring mig som en mur av nedstämdhet. Mår piss ärligt talat...Skulle inte palla att fortsätta gå i skolan om det inte vore för att detta är min stora dröm och det faktum att jag har en alldeles underbar klass. Vad skulle jag gjort utan dem? Antagligen hoppat av. Tack för att ni finns!

Dröm, hopp och kärlek!

Alla ser dessa högtider som "åhh vad roligt och trevligt". Jag ser dem mer med ett litet ledsamt öga och ser hur det var innan. Innan de blev sjuka och gick bort, innan hela min värld raserades framför mig.
Jag tänker ofta på hur det skulle ha varit om de inte blivit sjuka. Tänk om de aldrig hänt eller om de blivit friska. Hur hade det sett ut då? Undra vad jag hade gjort då?
Det är speciellt vid dessa tillfällen som jag saknar dem. Speciellt min mamma, jag bodde med henne hela mitt liv fram tills hon gick bort. Hon var alltid där på ett sätt eller annat.

Saknar dem något oerhört!

Ni som klagar på era föräldrar, Sluta med det! Man saknar inte det man har förens det/de är borta. Det är först då man inser hur mycket man saknar det man hållit så kärt för bara en liten stund sen. För efter det så är de borta och kommer inte tillbaka. Man får då leva på minnena som lever kvar inom en.

Man saknar inte det man har förens det är borta!

Catch u later!
Dytte