Jag har kommit på en sak. Mina blogginlägg är som allra bäst när jag är olycklig, arg, ledsen, eller helt enkelt förkrossad. När jag är glad blir det såna där korta inlägg som varenda liten sate skriver. När jag är förkrossad skriver jag magnifika inlägg som handlar om det viktiga i livet.
Förkrossad
När jag är glad fungerar det inte. Det är som en spärr i mitt huvud som inte låter mig komma igång. Komma över det där glada och in på min rena och skära icketalang, att skriva. Jag tycker i alla fall att jag skriver som bäst när jag är nere. Men det är jag. Ni andra kanske tycker annorlunda.
Different but same.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
mmm, fast dina deppoinlägg är inte så magnifika de heller. lite ödmjukhet hade inte skadat. men fortsätt öva!
Du vet, den bästa konsten kommer ur smärta och allt det där. Helt sant.
Anonym: Jag tycker inte mina deppinlägg är magnifika om jag ska vara helt ärlig. Men de inlägg jag skriver när jag är deppig är mer intressanta än de jag skriver när jag är glad. Vet inte hur länge du följt min blogg men om du följt den väldigt länge vet du att jag inte tycker att jag är duktig på att skriva.
Daniel: Jo, tyvärr är det så.
Skicka en kommentar