onsdag, juli 12, 2006

Story of my life

Jag har som ni alla vet svårt att öppna upp mig för människor. Även mina närmaste vänner hålls utanför. Jag säger att det är för att jag inte litar på dem, jag tror dock det finns en annan anledning också. Jag är rädd, rädd för vad dem ska tycka och vad dem ska tro. Jag vill inte att dem ska veta allt, för jag är rädd för vad dem ska tro och tycka.

I´m sorry , I didn´t meant to hurt you

Jag har öppnat mig för en enda person, en som fått veta alla mina mörka hemligheter som jag så länge hållit inom mig. En person jag började prata med för lite mer än ett halvår sen. Jag vet inte vad det var som gjorde att jag öppna mig just för henne men det är något speciellt med henne.

Someone special

Jag är inte ute efter att hålla någon utanför mitt liv, jag vill hemskt gärna att dem ska veta allt om mig. Jag vet dock inte om jag klarar av att berätta för någon som jag kännt länge, ni skulle inte tro era öron när jag berättade. Min allra mörkaste hemlighet, den kommer jag inte säga till er tyvärr. Den personen jag berättade denna hemlighet för verkade ha svårt att finna ord för det jag sa. Kunde nog inte föreställt sig att min hemlighet var av sådan karaktär.

Tyvärr mina vänner, ni får klara er utan min hemlighet

Det är inte det att jag inte gillar er, det är bara det att ni har en bild av mig och mitt liv. Jag har dock varit med om mycket som påverkat mig och gjort mig till den jag är. Ni får vänta tills jag skriver en bok om mitt liv...om det någonsin kommer en.

Story of my life

Catch u later!
Dytte

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag tycker verkligen du ska skriva en bok. Det skulle bli en bra en, jag lovar!

Anonym sa...

Det känns som att din tilltro till mig är bristande..
Att du kan inte prata me mig... att du inte klarar att berätta det för mig men säger det till...
i alla fall...
även jag har svårt att lita på folk men litar på dig... dig... av alla...
eller nått... du har stor inverkan i mitt liv även om det är jag som tar besluten...
just so you know...

Anonym sa...

"Tyvärr mina vänner, ni får klara er utan min hemlighet" är det här vi ska fråga, "vad är din hemlighet, snälla säg?" Varför annars skriva på det sättet? Bara en liten fundering..
Puss

Anonym sa...

Lisafisa: Nej det är inte så att ni ska fråga efter min hemlighet. Snarare tvärtom, kanske ett klantigt sätt att skriva det på om du tolkar det på det viset. Det var inte min tanke dock