Trots allt.....ett farväl

Jag stod där på stationen i Osby och kollade på skyltarna, de som visade vart tågen skulle fara. På den ena stod det Alvesta, Växjö och på den andra stod det Malmö, Köpenhamn. Här kom mitt dilemma. Jag hade biljett på det förstnämnda tåget. Samtidigt ville jag med det andra. För att säga hej då. Ett riktigt farväl.

Farewell

Jag stod där och slet inombords. Vilket skulle jag välja? J flyttar till Danmark imorgon. På riktigt. Hon ska bli läkare. Jag ville säga hej då på riktigt innan hon åkte. Har inte träffat henne sen den där dagen i Oktober då jag för sista gången sa farväl till henne som min flickvän. Efter det har saker och ting förändrats. Inget är längre som det en gång var. Som jag då önskade att det skulle vara. Samtidigt förtjänar hon ett riktigt farväl. Kanske behöver jag det också.

Proper

Vilket tåg skulle jag välja? Malmö? Växjö? Utåt var jag lugn. Inombords var det kaos. Till slut skickade jag ett sms till J för att fråga henne vad hon skulle göra idag. Fick svaret innan tåget gick och bestämde mig då för vilket tåg jag skulle ta. Såg tågen komma in på perrongerna och tog ett djupt andetag. Lyfte min väska och gick in genom dörrarna. Hittade mig en plats och begav mig. Mot vad det var visste jag inte då. Vet fortfarande inte vad det är jag är på väg mot.

Heading to nowhere

En sak är säker. Jag åkte inte till Malmö. Sa aldrig farväl. Det blev ett telefonsamtal om inget när jag kom hem istället. Det kändes fel. Som att jag gjort något dumt. Samtidigt skulle J vara upptagen praktiskt taget hela dagen. Kanske tog jag fel beslut. Eller var det rätt? Det får jag aldrig veta. Det kanske inte finns något rätt eller fel i detta beslut utan det bara är.

J is moving to Denmark

Hon flyttar nu. Längre bort än tidigare. Jag hade velat träffa henne idag. Säga att jag inte är arg på henne längre. Förstår fortfarande inte hennes beslut. Men jag är inte arg längre. Vill att vi ska kunna vara vänner. Trots att det finns lite hinder ivägen. Jag tror vi båda vet att det kommer bli svårt att få det vi hade innan men något mer åt det hållet ska gå. Sen ville jag be om ursäkt. För att jag varit så kall tidigare. Du vet varför jag varit det. Sen sist men inte minst säga hej då. Inte så att du inte kommer tillbaka till Sverige men du vet. Så du vet att jag tänker på dig. Att jag tror på dig. Du klarar mycket mer än vad du tror. Bara du lägger manken till.

Hej då J. Hör av dig!