som kollar på allting med sina oskyldiga ögon. Han ser sig omkring i världen. Allting är så nytt och spännande. Han lär sig något nytt varje dag som går. Han lär sig nya ord för var dag som går! Vilken pojk va?
Än så länge så ser han allt med sina oskyldiga ögon! Men snart svärtas det ned av alla orättvisor i världen. Hans föräldrar kommer lära honom hur han ska uppföra sig. Hur han ska bete sig här i världen! Han kommer växa upp till en fin kille. Han sköter sig tillräckligt bra i skolan, för att komma in på den högskoleutbildning han vill in på. Han kommer in och är lycklig över detta. Men mitt i all denna glädje svärtas hans sinne ned av onda tankar och hemska minnen dyker upp i hans huvud igen. Han påminns om något som han mår dåligt av och blir dystrare i ton och sätt.
Hans sinne har svärtas ned! Han får tankar i sitt huvud som inte kan förstå hur en "man" som kallar sig gud "straffar" honom på det sätt han har gjort. På ungefär ett års tid så tar gud ifrån han tre personer han älskar av hela sitt liv. Först någon vecka innan studenten så försvinner hans mormor snabbt till andra sidan. Det går ungefär ett halvår och sen är det hans mammas tur. Hennes sjukdom blir henne övermäktig! Hon hade kämpat hårt och väl mot en sjukdom som denna kille alltid kommer att koppla ihop med död. Kämpat i flera år mot denna sjukdom. Han sinne tyngs ned av dessa sorgsna tankar! Man undrar kan det bli värre? Nä man kan inte tro det och inte heller denna killen gjorde det. Men som en blixt från klar himmel så försvinner hans pappa i samma sjukdom som han förlorade sin mor i. Den avskyvärda sjukdomen cancer.
När denna killen berättar om sitt öde så händer det faktiskt att människor tror att han ljuger. Varför tro att han ljuger? Ja om han inte ens har fyllt 20år så är det inte lika troligt. Människor tror inte att man kan drabbas av så mycket ont på så kort tid. Man får detta till sin värsta mardröm, men skillnaden mellan er och han är att han lever i den. Men detta är den sorgsna sanning som han lever med varje dag. Ett öde som kommer till att prägla hans liv framöver. Nu är det snart dags att säga adjö till hans pappa. Han funderar för sig själv, tar detta helvete någonsin slut?
Han vet inte, men han ser framåt och ser inte slutet. Det måste väl vara något bra? Han vet inte riktigt! Så han funderar vidare....Försöker drömma sig bort i sin sagovärld som nog aldrig blir sann. För han lever ju i en mardröm som blivit sann.
Det är svårt att bli nöjd när man väntar sig mirakel!
Sakta letar sig hans tårar ner för kinden. Han gråter som det barn han en gång var.
Jag orkar inte mer!
Dytte en pojke präglad av livets hårda skola!
måndag, oktober 24, 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag förstår att det känns tungt, inte konstigt alls. Men jag hoppas att du har många bra vänner som kan stötta och hjälpa. Livet är inte rättvist, usch.
kramar
jag lider med dig.. hoppas du känner att du får ngt stöd av oss runt om dig, även om det är svårt att ge ngn konkret hjälp. Prata kan vi alltid...
Trots att jag inte känner dig, vill jag bara säga att jag blev berörd av din text & att jag hoppas du orkar ta dig igenom allt det svåra - hoppas du får tröst av alla runt omkring dig.
Kanske inte något du orkar läsa nu, men Conny Palmkvist har skrivit en bok om när han förlorade sin mamma i cancer, som är otroligt välskriven & säkert kan vara ett stöd för någon i samma situation... - www.connypalmkvist.com
Skicka en kommentar