Framtiden...

Sitter här i datasalen med mp3:n vars ljuva toner jag hör i mina öron. Låten: ligga lågt med Tomas Anderssn Wij spelas.

Jag kollar ut genom fönstret mot människorna som rör sig på andra sidan glaset. Där ser jag, lina, peter och magnus. De rör sig mot trappan samtidigt som jag tänker, det är dessa människor jag ska gå i samma klass som i tre år. Tre år det är rätt lång tid egentligen även fast det efteråt känns som att det gått jättefort.

När jag ser dessa personer så får jag ett leende på läpparna.

Jag inser ännu en gång vilket bra val jag har gjort. Jag är glad och nöjd och ser fram emot dessa tre år som jag kommer spendera tillsammans med dessa personer och många andra med dem. Jag känner mig nöjd för att i jobbiga situationer som kan uppstå i skolan så finns dem där. Dessa sköna personer som kommer lätta upp stämningen och göra så man klarar av det.

Jag har funnit min plats här bland dessa människor. Jag känner mig hemma.

Jag funderar på hur det skulle vara för mig att bo i Jönköping, jag pendlar ju just nu. När jag funderar på det så vill jag det för det är så mycket jag går miste om. Samtidigt som jag tänker att men alla mina vänner här hemma då? När ska jag träffa dem? Mina vänner betyder oerhört mycket för mig. De har alltid funnits där som vänner skall. Men samtidigt är jag väldigt på med allt som studentliv heter! Även fast det kommer göra mig fattig på kuppen.

Puss på er alla MKV studenter.

Catch u later!
Dytte