Tappa fotfästet

Där sätter jag mig bland mina klasskompisar. Mitt i tåget, och bara njuter av att ha klarat av ännu en kurs. Nu var man 5poäng rikare! Sen så blev man rätt glad då det sitter en söt tjej, snett framför en i tåget.

Hela vägen hem så sitter jag där och funderar på om jag ska våga eller inte. Jag tänkte hela tiden friskt vågat, hälften vunnet. Jag söker ögonkontakt och ser att hon besvarar min blick lite lätt. Efter ett tag så blir detta tittande lite "skämmigt" även fast både jag och hon verkar vara med på det. Så jag nickar lite glatt och ser henne få ett leende på läpparna samtidigt som hon får till ett skratt. Hmm funderar jag, var det ett bra eller dåligt skratt mån tro? Det kändes som ett bra skratt, att hon tyckte det var roligt att jag hälsade.

Nu börjar jag fundera på om jag ska göra något jag aldrig testat förut. Jag har då aldrig i hela mitt liv försökt "ragga" på någon tjej på ett tåg. Det har aldrig hänt i mitt liv men man ska ju testa nya saker eller hur? Så jag börjar lite nervöst klottra ner mitt nummer på ett papper, som jag sakta river loss från mitt block. Skriver mitt namn och sådär. Jag känner pulsen stiga och jag blir sådär nervöst varm. Man hör i högtalarna att de ropar ut "Falköping nästa, nästa Falköping" Det är min signal, det är nu det måste ske. Nu eller aldrig är det! Jag tänker att jag ställer mig sist i kön då får jag mest tid till att tänka, om jag verkligen ska våga eller inte. Jag närmar mig sakta men säkert! Säkert, det var det i alla fall om inte annat! Jag tar en chansning och vänder mig till tjejen precis innan jag går vidare och säger något i stil med
- Ursäkta, den här är din! Varsegod!

Förlåt mig för att jag kanske uttryckte mig klantigt. Men som sagt brukar inte "ragga" på tåg!
Jag är inte den som vågar ta så mycket chanser utan jag håller mig till mina säkra kort och kör stenhårt på dem. Nu vågade jag tappa fotfästet för en stund och ge den här tjejen mitt telefonnummer. Jag har inga större förhoppningar om att hon ringer men det kvittar faktiskt även fast det skulle vara riktigt kul.

Men det visade bara att jag våga göra det där oväntade och göra en riktigt kul grejj! För det var det, det var riktigt kul, kanske just bara för att jag vågade. Men man vet aldrig! En dag kanske hon ringer den där söta brunetten som satt snett framför mig. En dag kanske vi gifter oss, skaffar barn och villa! Man ska aldrig säga aldrig! Även fast chansen till detta är väldigt liten! Men jag vågade som sagt och då har jag i alla fall försökt.

Så våga ta chansen! Imorgon kanske den är borta! Vem vet du kanske hittar ditt livs kärlek? Eller om du inte vågar, så kanske du göra ditt livs misstag. Man vet aldrig förren man har vågat.

Ta chansen innan någon annan gör det!

Så min utmaning till er är: Våga göra det oväntade! Våga ta chansen! Och var inte rädd för att tappa fotfästet för en stund. Skriv gärna om ni vågar anta utmaningen!


Catch u later
Dytte killen som vågar tappa fotfästet ibland