Comeback?

Jag sa till mig själv att jag skulle sluta blogga. Att jag skulle ge upp bloggen, lägga ner den. Radera hela helvetesbloggen. Det blev inte så. Jag får ibland sug efter att blogga. Det är som en sjukdom. Alla vi bloggare är extremt sjuka människor. Det finns spelberoende, det finns drogberoende, det finns nu också bloggberoende. Vart är vår hjälp? Vart tusan finns det psykologer som ska hjälpa oss att förstå att vi kan bli av med detta beroende? Lägg in oss på anstalt, vi behöver hjälp.

Institution next

Du fisken, jag tänkte på vårt samtal för en tid sedan. Där du sa något i stil med att du vill vara bäst i det du gör. Du har lyckats på fler än ett sätt kom jag och tänka på för någon dag sedan. Din blogg är ju #1. Fan, du är en riktig go getter. Om man ändå hade samma driv som du.

Keep on blogging master fish!

Jag fick ett sms häromdagen, från ett gammalt ragg. Ett ragg jag tänkte på alldeles nyligen faktiskt. Jag(hon?) raggade upp henne, eller ja nä fan hon ragga fan upp mig. Det blev aldrig något och på något konstigt sätt ångrar jag att jag inte satsa lite. Orka bry sig sa jag då. Idiot sa jag om mig själv sen. Hon frågade mig om jag kom ihåg henne(jag var lite dålig på att hålla kontakten), jag svarade givetvis att jag gjorde det. Det gör jag ju, jag minns henne. Hon frågade om jag ville träffas nån dag, hitta på något? Ja, visst svarade jag. Jag är alltid ledig för er kvinnfolk. Fan, jag är ju singel. Jag kan inte bry mig mindre.

Text message

Jävla bloggberoende, finns det en stödgrupp för såna som mig eller? Hallå? Jag behöver ju faktiskt hjälp här. Vart finns min hjälp? Ni som klagat på att jag inte bloggat shut the fuck up now, im ill again. Ill with bloggsickness.

Im not sick but im not well!

Catch u later!
Yours truly Dytte