torsdag, maj 11, 2006

Still so much

Talking is good, even if the person ain´t answering.

Jag var ute och tog kort med några vänner idag. Det var trevligt och jag fick en del bra kort tror jag. Jag började dock tänka en stund och tänkte på min mamma bl a. Jag tänkte att jag inte varit och "hälsat" på henne på länge.

I´m sorry, I´ll be better.

När jag kom tillbaka till Skara igen tog jag på mina inlines för att åka och "prata" lite med henne. När jag väl satt där så pratade jag och hon lyssnade. Jag berättade om saker jag saknade med henne och berätta lite hur det var i övrigt.

Somethings never get better

Jag sa att jag skulle åka vidare och åkte därför ut till min syster, på inlines. Från stan så är det cirka 6km till henne. Från kyrkogården kanske runt 5km. Jag började åka och efter en liten stund var jag framme och hängde med min syster och hennes man en stund. Jag rörde mig hemåt igen och stannade då till lite hos mamma igen och pratade lite mer med henne.

I like to talk, but I also like to listen

När jag väl åkte därifrån sen så åkte jag rakt igenom hela kyrkogården(den är rätt stor). Jag njöt av hur vackert och stilla det var, med vacker fågelsång och en stillsamhet som inte går att få på någon annan plats. Kyrkogårdar är vackrare och mer än blotta ögat. Det ger en speciell känsla att vara där.

It´s all perfect.

Catch u later!
Dytte

1 kommentar:

Malin sa...

En del tycker att man är helknas när man säger att man pratar med sina nära och kära som inte längre finns med oss rent fysiskt, men jag tycker det är underbart att bara filosofera lite för när man är i rätt stämning så får man ett lugn och ett stöd genom att dela sina tankar med någon man tycker otroligt mycket om. Genom att sätta ord på det man tycker och känner så blir det enklare på något vis. Att ventilera lite lättar på trycket och på stenen i magen. Man går vidare med en mindre tyngd på sina axlar, om så för en kort stund, men ack så skönt.

Att fortsätta dela vardagen med sina nära och kära är för mig hur naturligt som helst. Man slutar ju inte att älska någon "bara" för att man byter skepnad. Därför känns det fel för mig att säga att jag älskade min farfar, visst det gjorde jag, men jag älskar honom fortfarande.

Jag är otroligt glad över att fortfarande kunna få dela vardagen med farfar och Jesper + att på något sätt få råd och hjälp av dem fortfarande. Både i vardag & fest + roligheter och tråkigt..