torsdag, augusti 16, 2007

What the hell are we waiting for?

Jag fick ett samtal idag. Ett samtal som varade i drygt 46 min. Det var en klasskompis. En kompis som står mig nära. I alla fall från min sida. Hon fick mig att se lite positivare på det hela. Hon fick mig att ge mig fan på detta. Vi har inte pratat på hela sommaren men så ringde hon nu. Inget konstigt alls. Vi pratade på som vanligt. Som om det inte ens gått en minut sen vi pratade senast.

Encore

Det var rätt skönt ändå. För vi vet vart vi har varandra. Även om vi inte hänger eller pratar jätteofta. Men det är bara att kliva in i samtalet när som helst för oss. Det funkar så. Det är skönt. Det är bra. Det är en vän. En bra vän. En vän som finns där oavsett tid på dygnet. Aldrig utnyttjat det. Men man vet. Vilken tid som helst.

En bra vän

Inga kommentarer: