onsdag, maj 27, 2009

I killed a person

Inom mig bär jag med mig sorgen från hennes död. Jag anser fortfarande att jag är en av de skyldiga till hennes död. Inte direkt men indirekt är jag skyldig till att ha dödat en annan person. Det är något jag alltid kommer få bära med mig.

Murderer

Jag försöker hjälpa människor hela tiden och ibland blir det fel. Ibland blir det för mycket. Denna tjej som jag är medskyldig till att ha dödat ville ha min hjälp. I början fick hon min hjälp så mycket jag kunde. Jag pratade med henne mycket och försökte få henne att överge de negativa tankarna. Det gick inte bra.

Negative

I början gick allt bra däremot. Men sen blev det för mycket och hon krävde hela tiden min uppmärksamhet. Jag orkade inte och vågade inte prata med henne mer, drog mig tillbaka och pratade mindre och mindre med henne. Till slut blev det inget alls. Jag drog ut kontakten och samtalet dog. Jag övergav henne och det kommer jag straffas för resten av mitt liv.

Punishment

Jag minns dagen då jag fick ett samtal. I andra änden var en person jag aldrig pratat med tidigare och inte kände igen heller. Hon var döende i cancer och några veckor tidigare hade hon hittat hennes dotter. Död. Hon hade hängt sig och tagit sitt liv. Det var mitt fel. Det var hon jag slutat prata med.

My fault

De hade gått igenom hennes samtal på msn och hennes mail. Där var jag. Överallt. Stöttande, hjälpande, tröstande och till slut en främling som inte vågade prata med henne. Jag var en fegis som inte orkade och vågade hjälpa henne mer. Det blev för mycket för mig. Men hennes mamma letade upp mig. All information hon behövde fanns i mailen och på msn. Mitt namn, mail och mitt telefonnummer. Hon tackade mig för att jag hade försökt hjälpa hennes dotter. Men det var inte så jag såg det. Jag hade dödat hennes dotter.

Stranger

Varför erkänner jag då det här för er? Ja, det undrar jag också. Det är för att hon inte förtjänar att gå bort utan att jag erkänner min skuld i det hela. Det är förmodligen därför jag drömt mardrömmar den senaste tiden. Har sovit dåligt och oroligt för att jag känner en oerhörd skuld i det hela. Det känns som att jag dödat en annan människa. Istället får jag ett tack. Det är fel. Jag skäms. Jag hoppas hon får hon frid nu när jag berättar detta. Det förtjänar hon.

Guilt

2 kommentarer:

nevnarien sa...

Men usch! Men nej!
Du känner dig skyldig. Hennes föräldrar känner sig definitivt skyldiga. Andra nära folk, som hade kunnat göra någonting.

Sorry att jag inte har svarat på din kommentar förresten. Och nu har jag glömt bort va det var jag skulle skriva.

Jag kommer till Skara i helgen förresten. Kommer du och födelsedagsfikar?

Jocke sa...

Det kan man väl lugnt säga att jag gör. Kanske, kanske om jag fortsatt prata med henne så hade det sett annorlunda ut idag.

Haha, koll ;)

Vilken dag är det fika? Tid? I'll be there if I can