Lyktorna lyste upp längs med vägen och där var jag på väg hem. Till vad egentligen? Är det mitt hem eller bara en paus längs min väg att vandra. Egentligen ska jag utforska mörkret och ge mig ut på en resa som jag inte vet vart den ska ta vägen. För det är det enda rätta att göra.
Right thing to do
När lyktorna lyste upp mörkret omkring mig kände jag igen allting. Vägen, gräset, husen och lamporna som jag närmade mig. Allting var så välbekant och jag kände en lust att bara svänga av där jag inte brukar och ge mig ut på ett äventyr. Vart vet jag inte men varför vet jag. För jag vill inte fastna i slentrian och rutin. Det är alldeles för överskattat om ni frågar mig.
Slentrian
För mig är världen som en stor buffé som är redo att upplevas och njutas av. Det är för mycket där ute som jag fortfarande inte upptäckt och som jag vill uppleva. För mycket som är täckt i mörker. Jag gillar inte det utan vill lysa upp hela världen. Om jag bara hade en tillräckligt stor ficklampa.
Explore the world
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Du, nu blev det nästan läskigt. Inlägget beskrev precis hur jag brukar känna..
Sara: Jag tror många känner som oss. Alla, förutom de som är hemmakära.
Skicka en kommentar