torsdag, augusti 10, 2006

Lycka är?

Fick en fråga igår på msn av en vän till mig.
"Varför håller du på med dina små korta inlägg och en massa videos för? Vart har dem läsvärda inläggen tagit vägen?"
Jag svarade att ja dem dog. När jag började förändra saker så följde dem med, men inatt kom det ett just pga att han efterfrågade ett. Det kommer säkerligen att komma tillbaka mer och mer, men jag vet inte i nuläget.

who know the truth?

Mycket saker som påverkar mig men jag har försökt förändra mitt sätt att tänka efter vad en annan kompis sa till mig. Hon sa att jag var konstig numera. Att jag inte uppför mig som jag gjorde innan allt hände. Jag kom till fram till en skrämmande tanke att det gjorde jag inte. Inte mot henne i alla fall. Mot alla andra, hmm ja jag var nog likadan. Det var något som hade förändrat vår relation. Därför började jag förändra mitt sätt att tänka. Förut och delvis nu också för den delen var negativa tankar en väldigt stor del av min vardag. Det fick mer tid och utrymme än vad det egentligen ska ha.

Time will change a person

Nu försöker jag att associera tankar och så till bra saker. Annars blir det en ond cirkel för min del. Jag tänker hela tiden dåligt om det ska vara så. Nu tänker jag mestadels bra och glada tankar som får mig på bra humör. Jag går till jobbet utan att känna att jag vill ringa och sjukanmäla mig. Jag ogillar mitt jobb, men jag har kommit överens med tanken om att det inte är så farligt ändå. Jag är bra på det jag gör, två fläckfria dagar hittills och förhoppningsvis blir det de samma idag.

Stains, not on my shift

Onda tankar föder mycket lättare andra onda tankar. Tankar som ilska, svartsjuka, avundsjuka och nedstämdhet överhuvudtaget. Glada och bra tankar är svårare - i alla fall för mig - att få att föda andra bra tankar. Jag får kämpa lite mer men jag lyckas allt mer och mer. Jag har gått igenom den här veckan utan att vara nedstämd. Det känns bra, känns som jag är på g! Att jag är på väg någonstans.

Vägen till lycka?

Catch u later!
Dytte

1 kommentar:

Anonym sa...

Man känner sig nästan konstig om man är glad när man går till jobbet, men egentligen.. "Man får ju inte roligare än man gör sig" sa nån... Så det försöker jag tänka nu.. brukar säga "Bit ihop", om nån gnäller och gnyr.. för det drar ner så på oss alla andra. Utåt brukar jag alltid vara glad.. kanske lite för snäll, men mina närmste får lite mer smällar.. fast å andra sidan kan man inte ta allt. Till en del gäster på jobbet vill man bara säga "Ät bajs" och kasta skiten i nyllet på dem, men det gör man ju inte.. Då är "Bit ihop-mentaliteten" bra att använda sig av.

Nya tag som sagt, det blir roligare om man är glad när man går till jobbet. Bättre att leva lite halvglad än lite halvsur och vresig.. Fast vissa tänker istället, bättre att bli glatt överraskad.. men hallå.. hur orkar man leva så?