fredag, augusti 11, 2006

Virrvarr

Jag tänkte på det här igår. Det jag skriver i min blogg läses av människor, människor jag känner och umgås med. Jag har nästan aldrig tänkt på det. Jag bara skriver det jag har lust med. Inte ens när dem kommenterar så tänker jag på det. Det är först nu när S och Frodo har frågat en del om det jag har skrivit i bloggen. Det är då jag har tänkt, "shit, dem läser min blogg". Egentligen så vet jag ju det men jag har alltid "skyddat" mig genom att inte tänka på det.

Min blogg är hemlig, eller?

Ibland önskar jag att jag var en sån där hemlig bloggare som moisthlm eller som embryo. Där ingen vet vem jag är. Där jag kunde skriva precis som jag ville utan att någon visste vem jag var eller kom ifrån. Då kunde jag skriva alla dem där elaka sakerna som jag nu håller tillbaka. Ingen skulle veta vem jag var, dem skulle inte kunna säga något. Jag skulle ha ryggen fri MOHAHAHAHA, eller inte. Jag skulle dock vilja kunna skriva saker som jag tänker ännu mer än vad jag gör nu. Jag gör inte det nu för jag vågar inte. Folk skulle nog bli förvånade och kanske stämpla mig som gay, vad vet jag.

Gay? Jag? Nä, jag gillar tjejer

Jag är en sån där skön mjukiskille som mange en gång myntade. Jag är en väldigt soft kille, väldigt mjuk på utsidan men väldigt komplicerad på insidan. Jag är alltid ute efter att hjälpa dem som har det svårast. Jag är sån, jag bryr mig. Tyvärr så bryr jag mig för mycket ibland. Blir för engagerad i dem jag hjälper. Jag har en hjälpagrejj i huvudet som stjälper ibland. Jag försöker alltid göra folk glada. Jag försöker hjälpa dem med lösningar på deras problem så dem blir glada.

Help you?

Det konstiga är dock att jag mest hjälper människor jag inte känner eller har träffat. Dem jag är nära hjälper jag inte lika mycket. Det är för att jag inte vill, jag vill kunna vara en annan Dytte då. Jag har gjort dagens goda gärningar och vill kunna vara normal? Är det de rätta ordet? Alltså jag vill hjälpa mina vänner om dem har problem. Det är inte det, men jag vill inte att alla ska tänka att ja han hjälper så många andra så därför ska han hjälpa mig. Det funkar inte så, om man försöker tjata fram hjälp av mig lär man få det motsatta.

I surrender

Jag försöker hjälpa människor som har det svårt eller har problem jag berörs av. Mest är hjälper jag personer som är i samma sits som jag en gång var. Jag vill inte att dem ska känna så som jag kände mig. Ensam, utanför och deprimerad.

Help will come

Catch u later!
Dytte

3 kommentarer:

embryo sa...

embryo är ingngenting inte hemmelig

det är ju jag som är embryo det säjer jag nu yo

dessutom är jag allderig elak eftrersom det är snällrare att vara snäll

fortsätt vara snäll det säjer jag nu

yo

Dytte sa...

Jag vet att det är du Embryo. Jag håller med om att man ska vara snäll men ibland blir man sur. Du blir väl sur på människor precis som alla andra? Hmm du låter som tomten samtidigt som du låter som mitt samvete. :P

Malin sa...

Gillar dig precis som du är. Gay eller inte, du må vara vad du vill. En mjukiskille som vän och you name it är ju perfekt.
Ang. ens läsare.. Jag skrev om det i ett annat inlägg.. Ja man glömmer verkligen av att folk läser.. ja folk i ens närhet.. blev så paff när min lillebror hade läst.. han reagerade starkt på en grej.. och blev orolig o grejer.. Då fattade jag, insåg.. fast lite hemlig är jag ju, eller var.. för nu har jag haft bloggadressen på msn.. men iaf.. jag skriver ju inte så ofta, men de som vill får och kan ju läsa.. Men just i stundens hetta när man skriver så tänker man inte på det... är man ledsen så e man, är man lycklig så e man det. Fast jag skriver mest när jag e fundersam, och då är jag oftast inte så himla glad.
Jag vill oxå hjälpa, men kanske stjälper mer än hjälper.. Önskar jag kunde göra mera nytta. Men vet inte vart jag kan börja. Har man för lite tid tills sig själv så.. hur ska man fixa att hålla ihop allt annat då? Var rädd om dig Jocke, vi har bara en av dig. Kram